Imorse så låg jag och slötittade lite på tv och hittade något program där Alex Schulman var med och pratade om högstadietiden.
Jag fann det vädigt intressant, han påstod att det finns två olika fack, dels ett där man blev mobbad och ett där man mobbade. Man fick välja fack helt enkelt, för det var väldigt svårt att hålla sig där mitt emellan, alltså att hålla sig neutral. Det slog mig att det ligger något bakom det han säger.

Jag började tänka tillbaka på hur det såg ut i min högstadieklass, jag kom fram till att det fanns 3 olika grupper - de "tuffa" som mobbade, de "töntiga, udda" som blev mobbade, och så den tredje (och kanske vanligaste) att man både mobbade och blev mobbad. Jag ingick i den tredje gruppen, vissa retade mig för att jag hade glasögon bl.a., medan jag själv snackade skit om andra, för det "skulle man göra". Låter ju skitfånigt nu i efterhand, men säga vad man vill om högstadietiden, det var inte helt enkel alltid.

Jag har aldrig mobbat någon "face to face", jag var mer den som snackade skit och höll med om saker andra sa om folk, som jag kanske egentligen inte tyckte stämde alls, bara för att själv inte ville bli retad. Med andra ord så mobbade jag för att inte själv bli mobbad. Om man försvarade någon som blev retad så trodde man att man själv skulle bli retad för samma sak.
Jag satt iallafall länge och funderade på detta, och vände och vred på det. Jag tror att det är så att de som mobbar, gör det för att inte själva bli mobbade. Man ville inte ge andra elever chansen att börja mobba en, så då var det bättre att man själv började mobba dem, så att man tydligt visade vem som skulle mobba och vem som skulle bli mobbad i just den relationen.

Detta låter helknasigt, och jag känner att jag har snurrat in mig själv i allt detta.
Vad har ni för tankar angående detta? Känner ni igen det? Hur fungerade det i din högstadieklass?