Jag är trött på mellanmjölk. Men jag kan inte komma ifrån det, för även jag är mellanmjölk.
Sitter och tänker på det sydamerikanska eller sydeuropeiska klimatet. Så härliga människor, det är så mycket liv och rörelse. Här ska alla vara likadana, som jag skrev tidigare; inte för mycker och inte för lite.
Alla "ska" ha två barn, en pojke och en flicka, alla "ska" bo i radhus i någon förort och ha en bil, en Volvo naturligtvis. Dessutom "ska" man helst ha en hund, och gärna en båt eller en husvagn. En vecka om året "ska" man åka utomlands, gärna till Mallis, Kreta eller Kanarieöarna.
Man ska gå på födelsedagskalas, kräftskivor och studenter. Man ska varva alla festligheter med vardagssörja, och hur jäkla problematiskt livet än är innanför husets 4 väggar, så är man utåt sett världens lyckligaste par. Inte ett problem så långt ögat når.
Det "roliga" är att alla vet att det inte är som det verkar. Ändå låtsas man.
Här sitter jag och kastar galla på alla vanliga "lagoma" människor, medan jag på min sambos fråga om hur mycket juice jag vill ha svarar: "Lagom. Inte för mycket och inte för lite."
haha eller hur:D härligt de! hahaha va som barn på nytt:D så bra skivet..visst är vi svenskar sånna :S
mums med mjölk. less på att vara allergisk!
Och visst passar vi alltför bra in på det mesta i beskrivningen. Hund, Mallis, Radhus, vill ha en pojke och en flicka och gärna en volvo...
En alldeles utmärkt beskrivning på ungefär 85% av svenska folket. Kanske det är annorlunda i Stockholm, men när jag kommer hem till min småstad i Bergslagen då och då så märks det. Ingen vill eller törs vara annorlunda. Ytterst få ryter till åt dom styrande - istället sitter dom och beklagar sej över hur eländigt det är i Sverige.
Lagom beskriver Sverige i ett ord.
P.S. Du skriver fantastiskt bra. Jag återkommer.
Det är riktigt sant det du säger ! Man får ta och flytta söderut helt enkelt.
det sorgliga är att jag märkt det först efter att ha lämnat sverige. saker som mina föräldrar och vänner tycker är väldigt korrekt ter sig för mig som helt absurda. det är nästan så att jag måste lämna rummet ibland eftersom det gör mig så frustrerad hur inrutat livet och tankebanorna faktiskt är här hemma. dock kan jag inte tycka att det längre är sverige i allmänhet, utan enskilda individer. ang "semester en gång om året, till mallis, kreta eller kanarieöarna" så drog jag minsann på munnen. jag bor nämligen på teneriffa sedan tre år, väl integrerad. däremot lärde jag mig väldigt fort efter att ha flyttat dit att semester och att vara bosatt är lika skilda saker som mellanmjölk och rioja;)
jag flyttade för att jag mötte kärleken, hur klyschigt det än nu låter. men jag längtar verkligen ofta hem!