Igår var mamma och hälsade på hos morfar på sjukhuset, och vi fick riktigt glädjande besked! Läkarna säger att faran är över för denna gången och att han kanske får komma hem snart! Jag är så otroligt glad att han klarade det, jag får ha kvar min morfar ett tag till, mamma och moster får ha kvar sin pappa och mormor får behålla sin livskamrat. Det känns helt underbart!

Härromdagen talade jag med en vän om att familjen är som ett pussel. Försvinner en bit så kommer den aldrig kunna ersättas, pusslet kommer aldrig att bli fulländat igen. Även om man lär sig acceptera att en pusselbit saknas med tiden så finns det alltid där, man glömmer aldrig att det är en pusselbit som är borta. Men nu känns det som att jag äntligen har hittat pusselbiten, och när jag sätter tillbaka pusselbiten på sin rätta plats, så brinner mitt hjärta av kärlek.