Fredagsmorgon nu då, för många betyder det att ledigheten närmar sig medans det för mig betyder att jobbhelgen börjar. Nu jobbar jag visserligen bara ikväll och imorgon, men det tar sin lilla tid ändå. Det känns tungt att ha varje timma på dygnet planerad, aldrig någon lugn och ro. Speciellt med tanke på allt som pågår runt omkring mig i övrigt, det är som att helt plötsligt behöva klättra i stege eller springa i motvind, allt är tusen gånger jobbigare. Då får man ibland stänga in sig i den berömda glasbubblan och glömma allt jobbigt för att komma framåt. Helst av allt hade jag bara velat ligga på soffan och kolla på film hela dagen idag, men det fungerar inte riktigt så. Om jag inte tar tag i pluggandet så blir det inte gjort. Tusan också. När blev jag vuxen?