Sedan jag förlorade min pappa så har jag funderat mycket. Väldigt mycket. Vart hamnar man när man dör? Försvinner man bara helt och hållet eller lever man vidare fast i en annan värld, en annan dimension? Ser pappa mig? Finns han här med mig, för mig, fast han inte syns? Har han träffat min morfar? Är han återförenad med sin mamma och pappa? Eller är det bara så helt enkelt att när man dör, så är livet slut? På alla plan?
Finns det en himmel och finns det ett helvete? Vem bestämmer vilka som ska åt vilket håll?

Det finns så sjukt mycket frågor och jag vet att några svar får jag inte förrän jag själv dör. Kommer jag träffa pappa igen då? Kommer han krama mig sådär hårt och länge, som när han fanns här hos oss? Kommer jag träffa min morfar någonsin igen?

Frågorna är många, men svaren är mycket få. De enda svar man kan få är det som andra människor tror, och det kan vara allt ifrån att det finns både himmel och helvete till att inte något av det existerar. Jag tror att det är så som man själv tror. Jag tror att min pappa ser mig och även fast han inte finns här i fysisk form så finns han här. Han kan inte ses eller röras, men han kan vara en vindpust som slinker igenom det öppna fönstret, en låga på stearinljuset jag nyss tänt eller den där flugan som sitter på min kind när jag vaknar på morgonen.

Seeing isn´t believing, believing is seeing.
Vad tror du?