Nu tappade jag helt fotfästet för en stund. Satt och läste vad denna veckas uppgifter i skolan var och jag förstår ingenting. Bara en massa ord som jag inte begriper. Så himla trist när man märker att man kommer behöva jobba hårt, hårt, hårt.
Jag önskar att jag var sådär grym så att jag hade förstått vad jag skulle göra, jag önskar att jag inte hade tappat allt vad självförtroende heter så fort jag stöter på ett hinder. Jag skulle vilja att jag fick extra mycket kämparglöd när jag mötte en utmaning, istället sätter jag mig bara ner med huvudet i mina händer och frågar mig själv om och om igen "Hur fasen ska detta gå??".

Jag ska försöka att lämna detta till morgondagen nu, ingen idé att sitta och förstöra söndagskvällen med en massa dumma tankar. Dessutom ska jag försöka bena upp allt som står i uppgiften och försöka förstå bit för bit. Japp, det är vad jag ska göra. First thing tomorrow morning. Nåja, efter frukosten och en liten kik på Vakna med the voice.

Nu ska jag springa iväg och möta min fina sambo som fick jobba längre än vad han hade trott, så nu ska vi mysa till det med pannkakor, gott! Kanske inte den bästa middagen, men ibland får man allt busa till det lite. Det är de där extragrejerna som gör livet värt att leva.