Har ni någon gång haft en förebild? Någon som ni sett upp till, som ni har varit otroligt imponerade av? Har ni sedan träffat denna förebilden och sett fler sidor?
Innan man har lärt känna en människa så är det oerhört svårt att veta vad människan går för, det man såg från början kanske bara var en mask som dolde allt det andra.

Jag har tänkt på det nu, särskilt i bloggvärlden, att det är lätt att skaffa sig en förebild. Hur många är det inte som har Blondinbella eller Kenza som förbilder? Tyvärr är nog inte BB och Kenza den BB och Kenza som vi känner igenom bloggarna.

I en blogg ryms en del av en persons liv och funderingar, men långt ifrån alla. Människors märkliga och ibland kanske oacceptabla egenheter blottas för det mesta inte i bloggen.
Man får en bild av personen ifråga, kanske till och med, i vissa fall, en förskönad bild av verkligheten.

Min personlighet är så himla mycket mer än vad som visas i den här bloggen, jag försöker att vara mig själv så gott det går, men jag kan inte påstå att någon som endast läser min blogg känner mig. De känner en del av mig.

I vilket fall som helst så undrar jag om en förebild är lika fin efter att man vet vad de går för? Självklart finns det även gånger då en förebild faktiskt är den person man trodde, men tyvärr händer det nog ganska ofta att man blir besviken. Att bilden man fick av människan var så otroligt vacker, sedan märker man att det finns rispor och fettfläckar på bilden, kanterna är lite tillknycklade likt människans fel och brister?

Någon gång vaknar man upp och inser att förebilden kanske är en helt vanlig människa, precis som en själv, med både positiva och negativa egenskaper.
Heliga Birgitta har inte fått den konkurrens man från början förutspådde.