Ikväll börjar andra säsongen av "Familjen Annorlunda", en serie som jag slaviskt följde förra året.

Jag tycker att det är riktigt imponerande hur man får vardagen att gå runt med till exempel 8 barn, heltidsjobb och hela faderullan. Dessutom så ska man hinna med allt det andra - träffa folk, ha egen-tid, vårda relationen och finnas där för allt och alla hela tiden. Jag förstår det inte alls.
Jag, personligen, hade aldrig klarat något liknande. Tyvärr finns det ju föräldrar som står med 8 barn, men som ändå inte klarar det. Då drabbas barnen av det, och det är ju fruktansvärt!

Jag tycker inte att man ska skaffa fler barn än vad man själv kan mäkta med. Självklart är det säkert trevligt och behövligt med barnvakt och hjälp med annat även när man bara har ett barn. Det är absolut inte så att jag menar att man inte ska be om hjälp. Det jag menar på är att folk runt omkring (till exempel syskon och mor- och farföräldrar) ska inte känna sig tvingade att hjälpa till, pga att föräldrarna själva inte klarar av det. För det är ju i första hand föräldrarnas ansvar att uppfostra och ta hand om sina barn. Som till exempel i förra säsongen av detta program så var det en kvinna som hade 8 barn, varav det var 3 tvillingpar. De två äldsta syskonen var tvungna att hjälpa till med sina småsyskon och leka mamma istället för att vara tonåringar. Självklart ska man hjälpas åt i en familj, men det får ju inte gå till överdrift. 

Ska bli spännande att se vad det är för mysiga familjer som är med denna omgången. Tycker att det är fantastiskt kul att se tv-program i denna genren, familjer som lever annorlunda av en eller annan anledning. Själv har jag tänkt mig att leva ganska icke-annorlunda. Jag siktar på 2, kanske 3, barn. 4 barn är min absoluta maxgräns, egentligen hade 2½ barn varit optimalt, men jag inser att det kan bli problematiskt. :) 

Familjen Annorlunda kommer ikväll på tv4 kl 20.00 =)