Vad fort livet kan ändras. Ett samtal - bam - och så kommer inget vara sig likt.
Där ligger du med alla slangar och sladdar, ensam i ett kalt rum med bara ljudet av maskinerna som brummar. Jag undrar om du hör när folk pratar med dig, jag undrar om du vet när du har någon hos dig och när du är ensam, jag undrar om du drömmer - och om vad isåfall.

Du ligger där och det finns inget vi kan göra, jag håller tummarna och hoppas att det hjälper. Jag är inte redo för att leva utan dig, det finns många som behöver dig här. Det kan inte vara din tid som är inne, det får det inte.
Vad ska jag göra utan min pappa?