Härromdagen så myste jag och älsklingen till oss i tv-soffan och slog på en fantastisk film vid namn Hachiko. Har ni sett den? Om inte så borde ni göra det. Den är väl egentligen inte särskilt spännande, rolig eller läskig. Inte heller är den provocerande eller actionfylld. Men en sak har den, en sak som många spännande, roliga och läskiga filmer saknar, och det är känsla. Den är så fin och så fantastiskt kärleksfull.
Storyn är helt makalös och det blir ännu mer otroligt när man tänker på att den är baserad på en sann historia.





"När akita-valpen Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin ägare vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men en dag får Hachiko vänta förgäves. Trots det väntar han troget på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord."