Har nyss suttit och kollat på veckans "Dating in the dark", och det har fått mig att fundera lite.

För er som inte har sett det så går det ut på att tre tjejer och tre killar samlas i ett hus med ett gemensamt mörkt rum. Till en början så samlas alla sex i detta mörka rummet för en liten dejt, efter det så får man återgå till sin del av huset utan att ha sett hur personerna av det motsatta könet ser ut. Sedan får man då fråga genom någon slags chatt om en dejt med en utav dessa personer. Sedan dejtar man lite fram och tillbaka, självklart i mörker hela tiden. Det brukar bli en del pussar och gos i mörkret och de flesta säger sig få väldigt bra kemi. Sedan då i slutändan så får man se sin "dejt" i ljus i ungefär 15 sekunder eller så. Efter det då så ska man bestämma sig för om man vill fortsätta dejta utanför huset eller om man inte längre är intresserad.

I vilket fall som helst så är det oroväckande hur många som bestämmer sig för att de inte är intresserade längre pga motpartens utséende. Självklart inser jag att det är viktigt att på något plan attraheras av sin partner, men ändå liksom. Det skulle nog krävas att min partner skulle varit fruktansvärd oattraktiv för att jag skulle lämna honom sådär bara. Jag undrar bara hur man kan tycka att någon är så ful efter att man har sett dem i 15 sekunder att man inte ens kan tänka sig att testa på det utanför huset. Ta en fika eller en promenad liksom. Det är för mig helt otroligt.
Delvis så är det så mycket förutom utséende som ska "klicka", så den delen är inte allt. Dessutom så känns det ju som att man inte kan avgöra riktigt om en människa faller en i smaken på den korta tiden.

Vad tycker ni?