Jag har egentligen alltid tyckt att pianomusik varit väldigt vackert - men desto vackrare på senare tid. Min farmor var ju, som jag skrivit tidigare, pianolärarinna när hon levde och hon var fantastiskt duktig vad jag har förstått. Det är ju även hennes flygel som jag har ärvt, den stod hemma hos min pappa i huset där han bodde, och nu står dem här hos oss. Jag har alltid velat ärva den flygeln, det är verkligen något som är genomgående i vår släkt. Musik är ett stort intresse, det var min pappas passion, och inte heller jag skulle kunna leva utan musik.

Men nu åter till pianomusik. När min pappa begravdes så spelades ett pianostycke upp som heter "Clair de lune" - det var ett stycke som min farmor ofta spelade och som pappa mindes klart och tydligt enda tills den dagen han dog. Därför var det en självklarhet att den skulle spelas under hans begravning. När jag lyssnar på den nu, vilket jag gör ofta, så känner jag mycket stor sorg men även en stark njutning. Det är så vackert - så vackert att jag får gåshud. Om och om igen. Att sitta här och lyssna på något så vackert och titta upp mot himlen medans regndropparna smattrar på rutan är ofantligt vackert. Så vackert att jag blir hänförd.

Vet ni något speciellt bra pianostycke som ni vill dela med er av? Jag vill iallafall dela med mig av min favorit - som är just Clair de lune. Ta er tid och lyssna på den, slut era ögon och bara lev er in i musiken. Det är njutning på hög nivå.