Det är ju en himlans massa prat om huruvida plastikoperationer är okej eller inte, och jag tänkte nu ta upp det litegrann här i bloggen. Det var länge sedan jag skrev något vettigt nu känner jag, så mellan alla klädinköp och vinbilder så ska jag nu trycka in lite åsikter. :)

När det kommer till plastikkirurgi, så är jag så himla kluven. Jag tycker självklart att det är jättebra att det finns en möjlighet att rätta till saker som man inte är nöjd med. Antingen saker som är medfödda eller saker som man dragit på sig under livets gång i samband med olyckor, graviditeter eller sjukdomar. Samtidigt tycker jag att det är så fuktansvärt sorgligt när folk opererar sig till oigenkännlighet, till exempel Heidi Montag, som ju faktiskt var otroligt vacker innan alla hennes operationer. Det är så synd att människor är så missnöjda med hur deras kroppar och utséende ter sig att de manipulerar kroppen tills de ser ut som helt nya människor.

Personligen tycker jag att alla ska få göra som de vill med sina kroppar, det är helt upp till var och en och alla har rätt att vara nöjda med sig själva och sina kroppar. Men jag kan inte låta bli att bli ledsen när jag vet hur många som mår dåligt över hur de ser ut. För vad gör egentligen en liten prick här eller en bristning där?

Nu ska jag inte jag säga något, för jag är själv inte helt nöjd med hur jag ser ut. Har lite saker jag skulle vilja fixa till och ta bort. Men det är egentligen småsaker i sammanhanget, jag skulle inte vilja möta ett helt nytt ansikte i spegeln en dag. För jag är jag, det är såhär jag ser ut. Det är såhär jag har blivit skapad och jag vill kunna känna att jag har min mammas överläpp och min pappas lockiga hår. Händerna är min pappas och ansiktsformen är mammas. Jag vill kunna se mitt ursprung, jag vill kunna känna igen mig i min släkt, hitta likheter här och var.