Jag har den senaste veckan fått några nya bekantskaper, sinus, cosinus, tangens och konstanten. Alla fyra har något gemensamt, de är fruktansvärt otrevliga och inte alls roliga att umgås med. I mina relationer till dessa är det bara jag som kämpar för att hålla kontakten, det är bara jag som ser till att vi ses och jag uppmärksammar dem som ingen annan tidigare gjort. Men vad får jag tillbaka?
Inget, förutom blod, svett och tårar. Alla fyra bara är där och stirrar på mig, de anstränger sig inte alls för att få mig att förstå vad de menar utan de bara är där.
Nu kanske ni undrar varför man lägger tid på sådana bekantskaper? Det hade jag också gjort.

Faktum är det att jag måste anstränga mig för att lära känna dessa utan och innan för att få godkänt i mattekursen. Det suger, jag vet. Det är så mycket trevligare att umgås med fenomen som uppfattas som trevliga och roliga, energigivande och härliga. Därför tar jag nu en paus och tuggar på ett ofantligt gott äpple.
Livet har sina goda stunder.