Några sidor blev femtio sidor, och femtio sidor blev hundra sidor. Hundra sidor blev hundrasjuttiotvå sidor. "Några sidor" blev alltså alla sidor som var kvar, haha! Så spännande var den och nu har alla bitar fallit på plats.

Det var alltså Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun" som fångade mitt intresse så till den milda grad att jag knappt har kunnat lägga ifrån mig den. Det är hennes sjätte bok i raden om Erika Falck och Patrik Hedström i Fjällbacka.

En man har försvunnit spårlöst i Fjällbacka. Trots att Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har gjort allt för att finna honom, vet ingen om han är död eller levande. Efter fyra månader hittas han. Mördad, fastfrusen i isen.
Fallet kompliceras när det avslöjas att en av hans bekanta, författaren Christian Thydell, under mer än ett års tid fått ta emot anonyma hotbrev. Christian står inför sitt stora genombrott och på releasefesten för sin roman Sjöjungfrun får han ytterligare ett meddelande. Han bryter samman och visar breven för Erica Falck, som har hjälpt honom med manuset.
Christian försöker sedan bagatellisera alltihop och vägrar att gå till polisen, men Erika smugglar med sig ett av breven och visar det för Patrik. Hon har anat att det är något som plågar Christian, och hon är oroad över vad som kan hända.
Patrik inser faran. Någon hatar Christian djupt. Och denna någon verkar vara en förvirrad och skadad person som inte skulle tveka att sätta sina hot i verket. Polisen inser snart att det finns ett samband mellan breven och mordet, och spåren för dem tillbaka i tiden...