Är ensam stark eller är man starkast tillsammans? Det finns inget givet svar på den frågan, utan det är något man själv får ta ställning till och leva efter det man själv tror. Personligen tror jag att ensam klarar sig, men tillsammans blir man starkare. Som om man lagar en strumpa med dubbel tråd istället för en ensam liten tunn sytråd. Kanske håller lagningen längre?

Men om inte "ett tillsammans" fungerar som önskat? Är ensam starkare då? Mjoo, så kan det vara. Ett "tillsammans" skall vara stärkande, inte nedbrytande. Då är det bättre och mindre destruktivt att vandra genom livet själv. Själv, men inte nödvändigtvis ensam. Hur tomt och mörkt det än känns, så finns det alltid någon där. Någon som guidar dig, kanske med en lykta så att du lättare ser stigen? Kanske handlar det om någon som ger dig karta och kompass eller kanske till och med någon som håller dig i handen hela vägen?

Det finns bara ett ställe man alltid kan lita på finns kvar, och det är ensamheten. Man måste inte älska den, men en av livets viktigaste läxor är att lära sig att acceptera den och kunna hantera den.