Från ett liv till ett annat.
Jag har länge försökt kämpa för att tappa lite i vikt, men jag har alltid stött på motgångar och vägbulor som fått mig att ge upp. Alltid. Och då har jag försökt många gånger, och minst lika många metoder. Viktväktarna, viktklubb, pulverdiet, you name it - I´ve tried it. Vissa metoder har inte ens jag gått på, som att bara äta bananer, eller metoden som säger att man bara ska äta godis. Nu kan jag visserligen bara tala utefter mig själv och mina egna erfarenheter, men jag har märkt att det bara finns en metod som fungerar på riktigt och faktiskt håller i längden. Och det är att äta sunt och motionera. För det finns faktiskt inga mirakelmetoder som fungerar på riktigt, låter det för enkelt och för bra för att vara sant - så är det ofta det också.
Det som gäller är att göra sig av med mer energi än vad man stoppar i sig. Ganska enkel matematik, ganska svår omställning från ett soffliggar-liv med ganska kassa kostvanor.
Jag har packat väskan för att göra mitt livs resa - hänger ni med mig?
Bikinirädsla och badhusskräck.
Då var mattelektionen avklarad och nu ska jag snabbt packa ihop min lilla väska för att åka vidare mot Valhalla. Måste erkänna att jag inte är helt bekväm i badkläder (till och med SJUKT obekväm) och det är ju just vad man har på sig i en simhall. Dessutom tycker jag att det är hysteriskt läskigt att gå barfota bland en massa andra människor som också går barfota. Vet inte riktigt varför, för egentligen har jag inte fotfobi.
Det där med badklädesbekymret går snabbt att lösa genom att intala mig själv att jag inte är där för en modevisning, jag är där för att träna och ingenting annat. Jag är inte där för att visa upp mig, det hade inte varit mycket att se. Jag är där för att plaska runt med mina bilringar och min dubbelhaka och försöka simma så långt som jag bara orkar. Simning är ju riktigt bra träning som både är skonsam för kroppen och effektiv. Det gillas.
Så nu ska jag som sagt packa ihop min lilla väska och sedan ska jag sticka iväg. Vi hörs senare om min simhalls-upplevelse.
Puss!
Stress är de handbojor som man bär runt hjärtat.
Stress beror på en obalans mellan dina belastningar och resurser, och man kan bara belasta sig själv med så mycket som resurserna tillåter. Strunta i hur mycket grannen orkar, eller hur mycket bästa vännen klarar av.
Du är du och du lever ditt liv, du har dina belastningar och dina resurser, inte deras.
Hur onödigt är det inte egentligen att granska vad andra klarar och inte klarar?
Spelar det egentligen någon roll för dig?
» Lär dig att säga nej. Man har hört det många gånger, men det tåls att höras igen; man måste lära sig att säga nej till saker och ting som man känner att man inte orkar eller hinner med.
Ett exempel: en vän har bjudit dig på middag ett flertal gånger, men eftersom att du inte har lust att gå, så har du tackat nej till allihop med olika ursäkter. Nu frågar hon en gång till, och du misstänker att om du även denna gången tackar nej så kommer hon säkert inte att fråga dig igen. Då får du tänka på hur det skulle påverka dig? Gör det något om hon inte frågar igen? Du är ju uppenbarligen inte sugen på att gå ändå.
Dessutom så får du tänka på hur ett "nej" påverkar dig, både på kort sikt, och på lång sikt.
Om du har lätt för att "råka" tacka ja till saker och ting och sedan ångra dig, så be om att få lite betänketid. Det ger dig tid att verkligen känna efter hur du vill göra och utefter det ta ett beslut.
» Gör något du tycker är roligt då och då, med gott samvete. Människokroppen är konstruerad för att vara på "on" eller "off", ofta är vi alltid på "on", vilket leder till att kroppen inte får vila. Vi går miste om "off-läget" och återhämtningen.
Återhämtning är något vi måste ha för att orka med, man vinner inget på att fortsätta gå på "on".
Det finns ett hormon som heter cortisol, det är kroppens egna cortison, det sprutas ut vid stress och gör att vi blir fokuserade. Meningen är att det ska stängas av då vi inte stressar längre och når "off-läget". Problemet är att vi oftast stannar kvar på "on", och cortisol fortsätter att sprutas ut. Till slut blir detta hormon ett nervgift, som gör att nervceller dör. Det är därför vi kan glömma bort saker och snurra till det då vi har varit utsatta för stress en längre tid.
Ge din kropp mer återhämtning så orkar du mer. Det kan till exempel vara att gå på en skogspromenad, läsa en bra bok, träna eller vadhelst du tycker är kul. Och kom ihåg att göra det med gott samvete!
Om min viktnedgång.
Stay tuned =)
Veckans vikt.
Om ni har hängt med sedan förra veckan så kan ni se att jag har gått upp 500 gr denna veckan. Det känns såklart inte alls bra, men jag vet vad det beror på. Således kan jag även göra något åt det.
Den senaste veckan har vi haft två kalas för Pierre där det slank ner lite av det ena och lite av det andra. Som ni kanske förstår leder inte detta till viktnedgång.
Dessutom har jag legat på latsidan när det kommer till träning, jag har soffat till mig rejält. Jag har helt enkelt ingen ork, ingen lust. Jag vet att det är dumt. Jag kan verkligen inte skylla på tidsbrist utan det beror helt enkelt på lathet och bekvämlighet.
Där har jag verkligen en punkt att jobba på, det kommer vara tufft, men jag ska kämpa på.
Till nästa vecka så hoppas jag på ett bättre resultat, och det är jag bara jag som kan styra detta åt rätt håll. Ansvaret ligger helt i mina händer.
Minus på vågen!
Nu tänkte jag börja skriva mer om min viktnedgång, mina tankar kring det, motgångar medgångar och allt där emellan :)
Hittills har jag alltså gått ner 3.3 kg under de 4 veckor vi har hållt på med detta. Det är alldeles lagom tycker jag, då det inte är hälsosamt att gå ner i vikt i för snabb takt.
Än så länge märker jag ingen skillnad riktigt, det är faktiskt lite tråkigt. Hade varit kul att se skillnad i hur kläderna sitter och sådär. Men jag antar att det kommer med tiden.
Än har jag ju bara gått ner 3.3 kg, och mer ska det bli!
I det stora hela så tycker jag att det går ganska bra, vissa dagar eller det svårare och andra dagar flyter på lättare, så är det ju med det mesta.
Jag tycker att det är väldigt skönt att jag har tagit tag i denna biten nu och är på väg mot mitt mål.
Det är en bra bit kvar, men jag kämpar på!
BMI - Body Mass Index
![\mbox{BMI} = \frac{m}{l^2} = \frac{vikten \ (\mathrm{kg}) }{l\ddot{a}ngden \ \times \ l\ddot{a}ngden \ (\mathrm{m} ^2)} \left[ \frac{kg}{m^2} \right]](http://upload.wikimedia.org/math/9/5/5/95550002752d4a10358d1ccf49670832.png)
Detta betyder att en person som är 1.80 och väger 75 kg har BMI:
För att ligga på ett bra BMI ska värdet ligga mellan 20,1 och 25, därefter är man överviktig.
BMI kan var en bra riktlinje, men då uträkningen inte tar hänsyn till muskler ska den inte ses som en exakt vetenskap. Man bör därför ta resultatet med en nypa salt, använd ditt sunda förnuft.
När det kommer till barn så är det helt andra värden som gäller då värdena är korrigerade till att passa den åldersgruppen. Detta kallas isoBMI och det finns mycket information om det på många olika hemsidor, t.ex. den här sidan.
Vill du veta mer om BMI? Besök den här sidan.
Pump it up!
Tidigare ikväll så snörade vi på oss skorna för att ge oss ut på en liten runda. Eftersom att vi båda är nybörjare när det kommer till löpning så följer vi ett visst schema som innebär att vi kör powerwalk och löp om vartannat. Allteftersom tiden går och konditionen blir bättre så ökar vi löpträningen tills vi bara springer. Det funkar bra faktiskt.
När vi började så kunde jag bara springa max 45 sekunder, det var helt omöjligt att springa längre än så. Idag när vi var ute så klarade jag 2 minuter, det är verkligen en vinst för mig! Man får börja i rätt ända så att säga, det går inte att springa en halvtimme utan att ha konditionstränat alls tidigare. Det får man bara inse.
Varje steg är ett steg i rätt riktning och man får vara glad för det lilla. Således är jag superglad och stolt över att ha klarat 2 minuter utan att stanna upp. :)
Tänkte få in mer träningstips och annat hälsosamt smått & gott i bloggen, vad tycker ni om det? Planerar en del nytt med bloggen, däribland en ny design. :)
Skjut mig, helst med en chokladpistol.
Sitter hemma hos mamma nu och ska strax åka hemåt. Har ätit supergod middag, men trots det så skriker magen efter choklad. Nu är det inte lätt att hålla sig ifrån sockret ska jag tala om. Skulle ge mycket för en liten chokladbit. Men lite jävlar anamma har jag allt kvar, ska se till att klara mig. Har en färsk ananas hemma i kylen som får stoppa mitt sug. Hoppas jag.
Ne, nu måste jag kila iväg till bussen! Hörs igen när vi kommer hem :)
Emotional breakdown.
Vi var ju som sagt på en liten joggingtur tidigare idag, jag och P. Det gick inte riktigt som väntat.
Då min inställning till det hela inte var den bästa så blev det inte så värst bra heller. Vi gick snabbt i 5 minuter, det gick bra. Sedan skulle vi springa 1 minut, efter 40 sekunder blev jag så trött på skiten så jag stannade.
Jag var så arg och ledsen över att jag inte ens kunde springa 1 endaste liten minut utan att bli helt slut.
Jag stod still och surade en liten stund innan jag tog mig i kragen.
Jag började återigen gå och då började tårarna rinna, jag kände mig så värdelös och dålig på allt.
Det var länge sedan jag grät, men idag kunde jag inte hålla det tillbaka. Min älskling tröstade och peppade mig och sedan repade jag mig. Då slutförde jag joggingturen och kände ändå trots allt att jag gjorde vad jag kunde.
Det känns bättre nu i efterhand och jag försöker intala mig att man inte kan gå från 0 till 100 på en gång. Jag gjorde mitt bästa och är ändå nöjd med min insats. Nu är det bara att fortsätta kämpa på!
Highway to hell?
Då min kondition antagligen är sämre än min mormors, så tar jag det väldigt lugnt. Man måste börja någonstans. Därför jag har jag och P ett program som vi läst i någon bok, som går ut på att man blandar gång och löp, till en början löper man bara korta bitar som sedan succesivt ökar med tiden.
Idag ska vi gå 5 minuter, springa 1 minut, gå 5 minuter och sedan springa 1 minut. För att sedan varva ner med 5 minuters gång. Låter kanske futtigt i vissa öron, men detta är nog vad jag mäktar med skulle jag tro. Man byggde inte Rom på en dag.
Till middag idag ska vi testa på en Fullkornslasagne, om den blir god kommer recept upp på bloggen!
Det absoluta värsta med denna löpträning måste vara att jag inte har en tillstymmelse till löparskor. Kan man gå ut och springa i blommiga Converse-kopior från DinSko? Skulle inte tro det..
Dag 1 är snart avklarad!
Jag har hållt mig helt från sötsaker och jag har inte gått och plockat i skåpen titt som tätt som jag gjorde innan.
Känner mig ganska stolt måste jag säga, känns så himla bra!
Dag 1 av mitt nya liv.
Men jag tänker inte vika mig, detta ska gå! Sötsuget kommer lägga sig med tiden, det vet jag. Den första veckan är jobbigast, när man väl tagit sig förbi den så brukar det rulla på. Det är iallafall vad jag försöker intala mig själv..
Min kropp kommer tacka mig sedan, min kropp kommer må så mycket bättre. Men just nu mår den inte bra, inte bra alls faktiskt. Men vad gör man inte om man vet att det leder till något bra?
Jag ska kämpa på!
